Nu har vi jul igen!

Julens smällkamarell

 

De enögdas välbärgade högborg i avslöjande närbild

Redaktörn för By á Bladet förstod direkt att det nu var något riktigt stort på gång. Och vad kan vara större än en presskonferens på hemmet i Idkerberget. Exklusive för By á Bladet dessutom!

Det var ingen mindre än brukarkoordinatorinnan Astrid Bädd som hälsade redaktörn välkommen. Astrid förtäljde att åldringarna tröttnat på överförmyndarskapet. Så från och med julafton råder fri jakt på alla snusförnuftiga i De Enögdas Välbärgade Högborg.

Eftersom åldringarnas vapenlicenser fortfarande var skarpa och gällande kommer nu åtskilliga ljudliga protester att genljuda i dalabygden. Speciellt kommer trakterna kring Rämshyttan och Tuna Hästberg att hemsökas av dessa Nils Dacke Looks Alikes.

Men under tiden har Emil, Skräcken, släpps ur häktet och tur var väl det! Ty, vad hittade inte denna förtappade yngling? Just det! By á Bladets fotograf i färd med dokumentering av  avslöjande detaljer som egentligen inte borde avslöjas – om lucka 21.

Det, kära läsare, är verkliga nyheter. Till skillnad från dessa pseudohändelser.

Han gillar att prata den där Aaange. Och synas. Kanske borde han ringa ett par samtal. Till SR. Där blir hans åsikter väl omhändetagna Detta gäller i.o.f.s. även By á Bladets läsare. Men här pratar vi inte – här kör vi helst med bilder! 

Avslöjande närgången lucka 21!

Här är bilden ingen vill bråka om!

By á Bladets redaktör går från det ena avslöjande reportaget raskt över till nästa. Och det helt utan hänsyn till alla millioner läsare som vill slippa få morgonkaffet i vrångstrupen. Denna morgon, efter att barnbarnet återbördats till sin nu något piggare moder, stod alltså redaktören på bussens vändplan vid nedlagda konsumbutiken i Idkerberget.

Och frös. 

Men redaktörn hade förstått att byns ungdomar skulle, just denna morgon, samlas här för att hitta någon anledning att kasta smällare och glåpord på varandra och på ordningsmakten.

I.o.f.s. vet ju redaktörn (av egen erfarenhet måhända) att ungdomar inte behöver några anledningar – de behöver bara få bråka lite!

Men fan vad kallt det var!

Var är dom? Ungdomarna utan anledning?

På bussens vändplan stod bara redaktörn, ICA-Olles praktikant samt Elsas dotter Inga som skulle in till stan för sin filollektion,

Men, redaktörn vet vad som krävs för att få rubriker; Han ringer ordningsmakten, ringer TV samt delar ut tändstickor, stenar och knallskott. Eftersom ingen av de församlade ungdomarna visade minsta tecken på aggression fick redaktören själv kasta alla stenar, knallskott och TV-apparater på den, sent om sider, anländande konstapeln.

Vilket scoop!

Till all lycka hittade dessutom Arto lucka 20 utanför hönshuset i Utrippan! Och sedan kom Emil, Skräcken från Rämshyttan. Eftersom pressfriheten är total fick redaktören vara i fred för ordningsmakten. Istället valde konstapeln att bura in Emil för något!

Vilken dag!

Lucka 20 upphittad i Utrippan. Inget att bråka om!!!

Barnbarn stoppar lokalredaktörn!

Redaktörn passar barnbarn…

NEJ! AKTA! Bred inte smör på Urax…

Vill förbjuda nationalsången

Samtidigt som major Kronwreck hittade lucka 16 på ladugårdsplan så fick Redaktörn ett samtal från Elsa på OK. Elsa var riktigt upprörd. Hon hade nämligen hört två framträdande centerpartister stå och viska om att förbjuda den svenska nationalsången. Detta för att inte en docka i julens barnprogram ska känna sig kränkt.

Det är ju hänsynsfullt i överkant tycker åldringarna på hemmet i Idkerberget. Därför kommer de att i protest sjunga ”Du gamla du fria” på nästa RLF-stämma. Fram till dess tröstar de sig med lucka 16:

Lucka 16 skänker tröst på hemmet

Församlingshem sprängdes men alla flickorna är kvar

När byborna städat upp resterna efter församlingshemmet reste sig de två skorstenarna trotsigt rakt upp ur den rykande ruinhögen. Som två, visserligen lätt vidbrända, symboler för byns envisa och okuveliga sinnelag stod de där. ”Om de så skulle spränga självaste församlingshemmet så reser vi oss som en man och en kvinna och aldrig vi giva oss”, löd den allmänna meningen.

Och nu hade de gjort det. Sprängt självaste församlingshemmet.

Nu var det då lite otur att även

Det blev ingen lucia i år – men flickebarnet är ju kvar…

satkärringen och byplågan Elin Alfredsdotter hann ut innan smällen. ”Å andra sidan var det ju tur att alla andra andra han ut också” hörde Redaktören för By á Bladet folksamlingen mumla där de stor i en ringformad skara och besåg resterna av den byggnad som varit en stor del av så mångas liv.

Förutom att folk nu grämde sig över att Elin undkom med endast lite brännskador i pälsen var det nästan en lika stor olycka att pastorns fina kyrkokalender med alla kvarvarande och oöppnade luckor gått åt ”helvete” som Arto uttryckte saken och fortsatte;

– Fast det blev ju lite mildare väder i byn… i alla fall för några timmar! Å det där med kalendern är väl inte så viktigt – flickorna finns ju kvar! Bättre då att jaga reda på de där skurkarna som tände på stubinen!

BOOOM!

Jäklar…

SVD1, SVD2, DN1,

ICA-Olle skinnar vidare, gav expedit löneavdrag i kyrklig julkalender

Trots att det fortfarande tickade vid tredje bänkraden bestämde sig pastorn för att genomföra öppningen av 12:e luckan. Och att det skulle vara ICA-Olle som förärats uppdraget ansåg de flesta inte vara mer än rätt. Lite får han ju bjuda på med tanke på hur han skinnat byborna under alla år.

Det envisa tickandet vid tredje

Anna-Britta smet från bröddisken

bänkraden vaar ett problem dock. Men ingen ville på allvar tro att någon skulle vilja skada pastorn och hans församling. Så elak kan väl ingen vara? Så, det fick ticka på.

TICK… TICK… TICK

Allt medan ICA-Olle respektfullt närmade sig lucka 12.

TICK… TICK…

Olle gläntade på luckan, vände sig mot församlingen, log och öppnade luckan helt.

Tänka sig, det var ICA-Olles egna bröd- och syltexpedit, Anna-Britta, som klev ut i rampljuset. Visst, Olle viskade till expediten att denna utflykt innebar löneadrag men såg ändå ganska så nöjd ut.

TICK… TICK…

Bombhotad kalender dolde vågad femme fatale

Pastor Evaldssons kyrkokalender är bombhotad. Anledningen är okänd. Organisationen bakom är okänd. Bomben i sig är okänd. Egentligen är det bara pastorn som är känd.

Frågan är nu om hotet ska stoppa dagens lucköppning? Polismakten har lånat in redaktörens hovawart, Urax, för att sniffa igenom församlingshemmet i jakten på sprängämnen. Det sägs att, om Urax inte hittar något pang-pang-boooom, så ska lucka 11 öppnas.

Denna tillit till hunden Urax förmåga har rört radaktören för By á Bladet till tårar. Och redaktören har därför lovat att göra ett på platsen-reportage, smälla vad det smälla må!

Byborna i övrigt

Urax sniffade fram två femme fatal och en dosa snus

har lovat att komma till lucköppningen i efterskott. D..v.s. efter smällen. Denna modiga utfästelse har dock retat upp åldringarna på hemmet, vilka enhälligt utlovat att de inte räds några kilo trotyl utan snarare ser fram mot att få fara hädan med buller och bång. Hellre det än att dö av en oglamorös urinvägsinfektion är den allmänna meningen!

Hur det gick?

Jodå, Urax hittade lucka 11 där två femme fatale gömt sig bakom orgeln tillsammans med en rodnande pastor. Men ingen bomb!

Men det var något som tickade mellan tredje och fjärde bänkraden… När detta stod klart evakuerades församlingshemmet med en jäkla fart. Kvar var bara Urax, och redaktören… och en vilseförd piratpartist!

Och klimatanpassningen då? Glöm den…

Glädjeflickor från Idkerberget inspirerar prominenta middagsgäster

Det var glest mellan besökarna i församlingshemmet denna morgon. Trots att lucköppningarna och pastorn vunnit bybornas hjärtan så hade de svårt att konkurrera med dagens stora begivenhet – den stora middagen i kanslihuset där årets pristagare i lantbruksfärdigheter skulle utspisas. Inte ensamma naturligtvis utan alla byns främsta medborgare skulle låta sig beblandas med potatisodlare, åkerplöjare och bidragstagare.

Pastorn hade dock ansträngt sig, erfar By á Bladets redaktör. Och tanken var god, det ska erkännas. Genom att bjuda in Stureplancenterns styrelse och vädja till bybornas respekt för det agrikulturella arbete dessa nedlägga mellan sina krogbesök och restaurangnotor hoppades pastorn få balans till kvällens middag med alla lantbrukspristagare, gubbar allihop. 

Medan ordförande Johanna J Önsson livfullt beskrev huru potatisen växte i skuggan av svampodlingen och huru fiskodlingsförsöket i Sturebadet gicj från framgång till, nåja, satt redaktörn, pastorn och den övriga fåtaliga församlingen och repeterade tyst det de en gång lärt om bordsskick och passande klädsel. D.v.s. de som inte fasade för att riskera möta stadsborna på byvägen när luckan väl var öppnad. För att de skulle ta tåget var väl inte mycket att hoppas på!

Nåväl, lucka 10 öppnades och se på tusan. Var det inte flickorna i Idkerberget som skred ut och demonstrerade sina kreationer inför kvällens stora begivenhet? Efter denna inspirerade uppvisning gick alla hem till sig.

Klimatanpssningen då? Den fixade Stureplanscentern…